David Hellenius chockade hela Sverige med sina uttalanden.

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
Rubriken på ”Kalla faktas” avslöjande från den 13 mars lyder ”Dödsgruvorna”, och programtexten utlovar dödsskjutningar, barnarbete och livsfarliga gruvgångar.
Och en koppling till svenska staten: Myndigheten EKN, Exportkreditnämnden, står för ”miljardstöd” till den utpekade gruvan Kamoa Copper i Kongo.
Det allra mest lockande i programtexten är nog ändå: ”När ’Kalla faktas’ team ställer frågor väljer den svenska myndighetschefen Anna-Karin Jatko att avbryta intervjun”.
Men när programmet ”Medierna” i P1 granskar TV4:s granskning blir bilden mer komplicerad.
För det första: Flera av de exempel på dåliga arbetsförhållanden, barnarbete och våld mot lokalbefolkningen som visas i programmet kommer inte från Kamoa Copper utan en helt annan gruva.
För det andra: ”Kalla fakta” pekar på att Kamoa Copper har en kinesisk ägare. Men programmet nämner aldrig den andra ägaren: ett kanadensiskt bolag som är noterat på Torontobörsen, vilket sätter stödet från EKN i ett annat ljus.
För det tredje, och kanske värsta: Bilderna på myndighetschefen som ”väljer att avbryta intervjun” när frågorna blir för svåra verkar inte stämma.
Man kan inte klandra en makthavare som inte vill intervjuas om hon tidigare fått skärsår av tv-klippningen
I EKN:s egen ljudupptagning från intervjun med generaldirektören Anna-Karin Jatko framgår att ”Kalla fakta” hade fått en halvtimmes intervjutid. Därefter hade hon annat inbokat.
Men efter 40 minuter fortsätter ”Kalla faktas” reporter att ställa skarpa frågor och komma med nya dokument: ”Vi vill fråga Anna-Karin Jatko om de varningar hon och styrelsen fick innan de godkände Kongoaffären – men då tar intervjun slut”.
Ja, Jatko går, efter att i princip ha fortsatt att svara på frågor ända till tröskeln. ”Kalla fakta” får sina klassiska, slagkraftiga bilder på vinkeln ”här stormar chefen ut”. Scenen är satt: Makthavaren duckar. Det är bra tv. Men det är knappast bra journalistik.
I tider av ”fake news” och misstro mot medier är det inte bra när redaktioner låter sig svepas i väg av sin egen tes. Det finns en gräns när en sanning blir så hårdvinklad – ”gangstervinklad” är ett uttryck i branschen – att den inte längre är sann.
Vi ser allt fler exempel på företag och myndigheter som slutar ställa upp i medierna och i stället smackar ut sin egen version av en händelse. Det är ett problem. Men det behöver inte betyda att de har agerat ljusskyggt. Man kan förstå en makthavare som inte älskar att intervjuas på band om hen tidigare fått skärsår av redaktionens klippning.
När för många tappar förtroendet för journalistik blir den meningslös. Det förtroendet måste vinnas varje dag. Ett sätt är att behandla intervjuobjekt med respekt och anpassa tesen efter verkligheten i stället för tvärtom.

Kategorier: Nyheter